PNKSLM’s 5th Birthday, Pre-Party: Live SHITKID + Beach Skulls

PNKSLM's 5th, Birthday Pre-Party
Live: SHITKID + Beach Skulls + DJ's

ShitKid

Shitkid debuterade våren 2016 med sin självbetitlade debut-EP och blev snabbt hyllad som en av de mest spännande nya akterna från Skandinavien, med sin unika DIY-edge och med sin ovilja att överensstämma med vad en artist ska vara idag har hon hyllats som en anti-popstjärna och kallats ett motgift mot slick radiopop. Efter framgångarna med debutalbumet och flera turer runt om i Europa, och slots på festivaler som Roskilde, Way Out West ochThe Great Escape, är ShitKid nu tillbaka med ny musik - hennes fjärde samling låtar på under två år.

This Is It är ShitKid’s starkaste samling spår hittills, och samtidigt som den bjuder på både en bredare ljudbild och starkare låtskrivande behåller hon lo-fi-känslan från hennes tidigare inspelningar. This Is It skrevs och producerades av Åsa själv och spelades in i hennes sovrum, i hennes bil och i replokalen, för att sedan mixas och mastras av Luke Reilly.

Beach Skulls

När Beach Skulls döpte sin första skiva till Slow Grind, så menade de det. Det tog dem över fem år att hitta rätt lineup och rätt skivbolag, och tillslut signade sångaren och gitarristen Ry Vieira och trummisen Jordan Finney till PNKSLM Recordings efter att ha hittat rätt i basisten Dan West.

Vieira och Finney, som är gamla vänner, bildade bandet i sin hemstad Widnes över en gemensam kärlek till Dick Dale och så småningom hittade surf-influenserna sin väg till de skräniga gitarrerna och soliga melodierna som definierade deras debutalbum. Om Slow Grind markerade slutet på en lång väg för Beach Skulls, känns nya albumet Las Dunas som firandet av starten på en ny. De bytte studiomiljö till ett gammalt industriområde, vilket gav dem mer tid att experimentera.
"Det sägs att det är mer press inför skiva nummer två", säger Vieira, "men så kändes det inte för oss. Vi var mer bekväma än förra gången; vi hade tid att sitta och dricka några öl och prova olika saker. Vi kände inte att vi var tvungna att skynda oss."
Resultatet är en triumf i upplyst garagepop som leder tankarna mer än någonsin till några av trios mer psykedeliska influenser, i synnerhet The Golden Dawn och Allah-Las, liksom Texas psykscen.
Den spanskt böjda titeln på albumet är en nick till konstverken och fotografierna från södra USA som var inspirerande för Finney i synnerhet, liksom till Frank Herbers Dune, som han läste under skapandet av albumet.

Vieira har under tiden förgrenat sig i sitt textskrivande. Efter att ha beskrivit Slow Grind som "i grund och botten bara kärlekslåtar", kastar han ett bredare öga över samhället på Las Dunas och slår sig in i kampen för att hålla sig optimistisk inför sociala medie-ångesten, samt slåss mot känslan om att livet passerar dig.

Beach Skulls färdigställde snabbt Las Dunas för att säkerställa att den skulle släppas innan de bytte Merseyside för Katalonien; Det här är början på ett helt nytt kapitel för dem. Fram till dess är Las Dunasljudet av Vieiras första vision för vad bandet äntligen kommer att förverkliga efter år av sakta skyndade utveckling; Beach Skulls var alltid tänkt att låta såhär energiska, ambitiösa, och catchy.