Club Clandestino: Lea Bertucci + Siti Muharam

Oceanen och Clandestino present: Lea Bertucci

Lea Bertucci

Den amerikanska kompositören och instrumentalisten Lea Bertucci arbetar med en kombination av performance och flerkanaliga ljudinstallationer. Altsaxofon och basklarinett är hennes huvudinstrument, men även flöjter, orglar och inspelade miljöljud spelar viktiga roller. Ofta är det ljudet i sig som är ämne för hennes undersökningar: luften som rör sig i vågor och slår mot våra kroppar. Som i Metal Aether, inspelad in i en tidigare fransk militärbas och bestående av pulserande ljudmönster, drones och högfrekventa skrik på blåsinstrument.

Våren 2021 släppte hon A Visible Length Of Light, ett album som växte fram under ett turbulent år i USA. De amerikanska landskapens skönhet; stränder, berg och prärier speglas i kompositionerna. Är det vinden som viner på ett ödsligt fält – eller kompositören som blåser tonlöst i en flöjt? Men också städerna, ödsliga i lockdown eller som skådeplats för uppror och kaos. Känslan av förfrämligande i ens eget hemland vilar som en skugga över musiken.

Siti Muharam

Med texter ur koranen, östafrikansk polyrytmik och indiska melodier uppstod taaraben som en produkt av den internationella handeln med kryddor och slavar på Zanzibar. Länge var det musik för härskarklassen, framförd av manliga musiker. Men i början av 1900-talet revolutionerades taarabmusiken av sångerskan Siti Binti Saad. Hennes version var en folklig improvisationsmusik med texter på arabiska och swahili. Som genrens första kvinnliga superstjärna (”siti” betyder ”dam” på arabiska) röjde Siti Binti Saad dessutom väg för kommande generationer – en av dem är hennes arvinge i tredje generation, Siti Muharam.

Medan många nutida artister vräker på tjocka lager av synthstråkar i sin nytaarab, satsar hon på en varsam förnyelse av de gamla sångerna på sitt hyllade album Siti of Unguja – som prisats i internationell press och utsetts till album of the year av Songlines. Hennes passionerade röst ackompanjeras här av traditionella rytminstrument och virtuost oudspel, men också av västerländska instrument som kontrabas och barytonsax. I texterna kläs social kritik i poetisk kostym, till exempel i Kijiti, som återger en historia om en mordrättegång där kolonialmakten straffade vittnena istället för mördaren.